Svensk ordbok 2009, webbversion

passa upp´ verb passade passat pass·ar1ge personlig betjäning serv.passa upp gästernahon fick passa upp medan han hade det bekvämt vid bordetpassa upp (ngn), passa upp (på ngn)sedan 17412ofta imper., äv. i formenpass upp vara på sin vakt Nollpass upp för hunden!passa upp (för ngn/ngt)sedan 1772Subst.:vbid1-276429uppassande (till 1), uppassning (till 1)