Svensk ordbok 2009, webbversion
verb passade passat
pass·ar1ge personlig betjäning
serv.passa upp gästernahon fick passa upp medan han hade det bekvämt vid bordetpassa upp (ngn), passa upp (på ngn)sedan 17412ofta imper., äv. i formenpass upp
vara på sin vakt
Nollpass upp för hunden!passa upp (för ngn/ngt)sedan 1772Subst.:vbid1-276429uppassande (till 1),
uppassning (till 1)